Lämplig? Olämplig?

Spontan tanke: Är man automatiskt olämplig som förälder om man väger för mycket? Jag menar, det är ju en av förutsättningarna för insemination via landstinget - väg rätt eller det blir inget.

Ja, jag är på lite dåligt humör. De bemöter mig själv trevligt från kvinnokliniken, det gör de, men jag måste helt ärligt säga att jag verkligen går på tå för jag är rädd för att säga fel sak och så blir det inget. Just nu vill jag bara driva på att få igenom någon form av fertilitetsutredning, eller någon form av hormonbehandling åtminstone, jag vill verkligen få ordning på cykeln. Min mens, om den hade följt samma cykel som förra månaden, skulle ha kommit igår. Jag känner att den är på gång, men jag undrar om den väntar på att Embla ska komma ned, eller tills efter att hon åkt... (ja, hon kommer i helgen, jag är sjukt peppad och glad för det!)

Ja, de har en massa övriga krav från landstinget, såsom att man ska bo inom samma region, vilket vi inte gör. Om de skulle bråka om det så kommer vi dock säga att Embla veckopendlar och är skriven i Västernorrland på grund av jobbet. Om det ändå bråkar så kommer vi folkbokföra henne här nere hos mig.

Hm, nu kom jag av mig lite. Det jag egentligen mest vill gnälla över var det här med vikten. Jag har kämpat så hårt tidigare och det känns så jobbigt att behöva kämpa ännu mer. Jag är en person med dåligt tålamod när saker tar för lång tid, det kan Embla intyga om, men senast i morse verkade det så sakta ha börjat ta sin effekt med att äta LCHF. Jag har inte noterat min utgångsvikt, men jag tror den har legat på 88 kg nånstans, och nu ligger den på 86,8 ungefär. Jag har inte så mycket mer fysisk aktivitet än hunden och yogapasset en gång i veckan, så jag funderar på om det finns något annat billigt som jag skulle kunna börja med, eventuellt.

Well, där flöt jag iväg igen. Egentligen skulle jag som sagt bara gnälla. Jag tycker det är orättvist att så många andra människor där ute får bli föräldrar, men minsta lilla som är fel när man måste gå till väga på andra sätt... ja, då blir det svårt. I mitt fall är jag nog mest väldigt, väldigt rädd för att jag aldrig ska få bli mamma, att PCOS:en ska stå i vägen, men det är en annan historia. Det känns dock otroligt tryggt att jag har börjat kunna hitta andra kvinnor som lever i samkönade relationer och har samma problem, både med att skaffa barn och så de som också har PCOS.

Nu ska jag försöka laga mat, ta hand om tvätten, städa och göra fint här, ikväll bäddar jag rent till två personer istället för en! Imorgon kväll kommer Embla hit, hurra! :D

/Isis